Lördagarna har varit mina mysdagar när det gäller självbindning sedan jag började med det igen. Jag bestämmer själv och skämmer ofta bort mig själv med vad jag tycker bäst om. Dessutom kan jag ta ut svängarna litet med tanke på att det är nästan 2 dagar för eventuella märken att blekna innan jag måste visa mig för världen igen på måndag.
Den här lördagen valde jag ett tema för självbindningen, nämligen buntband. De är visserligen mindre bekväma än rep eller läderbojor och -remmar, men jag gillar det definitiva i att de bara kan dras åt hårdare, aldrig lättas igen. Tyvärr är det en kvalitet som inte riktigt kommer fram vid självbindning, men det psykologiska finns ändå där. Det obekväma med deras hårdhet och kanter är något som ökar min kåthet när jag kommit över en viss tröskel av upphetsning, så det är inte något direkt negativt, och avtrycken de kan lämna i flera dagar blir upphetsande små påminnelser om det roliga jag har haft med dem.
När jag började hade jag inte planerat exakt hur jag ville göra det, men jag riggade en 2-timmars is-timer med nycklarna till de handbojor jag skulle använda som avslutning i köket, så långt bort som möjligt från sovrummet där jag tänkte utföra bindningen, så att jag inte bara skulle få vänta på min frihet, utan kämpa för den också genom att i bundet tillstånd tvingas ta mig genom hela lägenheten. För att göra det ännu svårare lämnade jag den avbitare jag skulle behöva för att kapa buntbanden på en hylla en bit upp i en garderob i sovrummet så att jag skulle behöva kämpa mig tillbaka dit, visserligen med händerna fria, men med det mesta andra av bindningen fortfarande på plats.
Jag tog fram en försvarlig hög med buntband i varierande storlek ur min leksakskista, tillsammans med handbojorna, min älskade läderhuva, tajt och kraftigt vadderad, med en stor penismunkavle i stadigt gummi invändigt, tre japanska syklämmor (klöverklämmor) med vardera en 500-gramsvikt fäst i en kort kedja, ett dussin limklämmor i plast med ganska kraftiga fjädrar, en kraftig batteridriven magic wand-vibrator, och en avskuren injektionsspruta med avsmälta kanter. Det skulle bli en intressant och intensiv eftermiddag.
Jag började med min klitoris. Jag var redan rejält blöt av kåthet och den var svullen, men jag bättrade på det genom att omsorgsfullt massera in den med slidsekret, innan jag placerade den avskurna sprutan runt den, särade blygdläpparna hårt för att få med så litet som möjligt av vecken runt klitoris när jag sög in den i sprutan, njöt av ilningarna av smärtblandad njutning när den sträcktes av vakuumet så att den till sist låg som en några centimeter lång korv pressad mot sprutans innerväggar. Då passade jag ett buntband av minsta storlek runt sprutan, drog åt det så att det låg ganska tajt runt cylindern innan jag föste ned det runt den uttänjda klitorisens bas och drog åt det tajt, sedan ännu tajtare, och till sist ännu litet tajtare. Jag rös och kved litet av den intensiva men mestadels njutningsfulla sensationen, och när jag lättade på vakuumet i sprutan och drog av den så poppade min klitoris ut som en mer än centimeterstor, mörkt glänsande kula på ett knappt hälften så tjockt skaft. Det kändes som om varje pulsslag skickade små ilningar av smärtsam njutning från den och genom hela mitt underliv och mage.
När jag hade smält sensationerna från min hårt bundna klitoris litet så fortsatte jag med bröstvårtorna. Efter att ha smort dem ordentligt med saliv medan jag sög och slickade på dem så sög jag ut dem hårt med sprutan och band dem hårt med små buntband på samma sätt som min klitoris, med ungefär samma resultat men med betydligt mindre intensiva sensationer. Sedan var det dags för själva brösten. Jag stod framåtlutad för att fånga så mycket som möjligt av dem med de halvmeterlånga, kraftiga buntband jag drog åt så tajt jag kunde runt deras bas. Känslan när brösten började svälla av bindningen var upphetsande, även om kanterna brände litet när de bet in i skinnet, främst på de känsliga undersidorna.
Jag var ändå inte nöjd utan hämtade en plattång ur leksakskista och kunde med hjälp av den dra åt buntbanden ytterligare flera centimeter. Även om obehaget ökade en del så ökade den eggande spänningen i de svullna brösten ännu mer. Men jag hade redan planerat mer, tog ytterligare ett halvdussin av de halvmeterlånga, kraftiga buntbanden, band dem runt vartdera bröstet, vart och ett några centimeter ut från närmast innanförliggande, drog åt dem riktigt tajt med plattången, tills båda brösten stod ut som ett par torpeder, vardera med ett skaft av 3 svällande segment skapade av de 4 tajta buntbanden, medan den yttersta delen svällde ut som ett klot skiftande mot purpur med den hårt spända huden glänsande nästan som om den vore oljad, krönt av den likaledes hårt bundna, svullna och mörka bröstvårtan. Den groteska formen var förnedrande och det tillsammans med det upphetsande trycket och spänningen i brösten, balanserande på gränsen till smärta, gjorde mig ännu mer kåt.
Trots min vid det här laget närmast explosiva kåthet lyckades jag fokusera på bindandet igen. Benen var nästa mål, och jag band buntband runt vardera ankeln, vaden, strax under och strax över knät, mitt på låret och strax under ljumsken. För de två översta bindningarna behövde jag kombinera två buntband för att nå runt. Sedan använde jag mindre buntband för att tvinga benen till tajt dubbelvikta genom att länka ihop först buntbanden under och över knät på respektive ben, sedan banden mitt på vad och lår och sist banden runt ankel och vid ljumskarna.
För bindningen av fötterna började jag med att pressa ihop fotsulorna innan jag använde små buntband för att binda ihop tårna tajt parvis, stortå mot stortå, pektå mot pektå, och så vidare till lilltårna. Med litet längre buntband högre upp runt fotbladen pressade jag ihop fotsulorna hårt och hindrade det översta från att halka nedåt på den avsmalnande mellanfoten genom att säkra det med ytterligare buntband till banden runt anklarna.
Det var bara ett par bindningar kvar innan det var dags för finalen. Först kombinerade jag 3 buntband för en bindning runt bröstkorgen ovanför de hårt bundna, svullna och upphetsande värkande och bultande brösten, trädde det genom länken mellan handbojorna och justerade bandet så att bojorna hängde mellan skulderbladen innan jag drog åt bandet. Sedan lyckades jag med milt men smärtsamt våld pressa in ett buntband under den innersta tajta bindningen runt ena bröstet, under och ut från samma bindning runt det andra bröstet så att brösten pressades ihop framåt när jag drog åt buntbandet. Det tjänade som fäste för ett andra buntband som förband bröstbindningen med bindningen runt mina fotblad, så att jag tvingades sitta kraftigt framåtböjd med de svullna, känsliga brösten hårt pressade mot anklarna och tvingande isär låren maximalt om jag inte ville öka smärtan i brösten ännu mer.
Med buntbindningen klar var det dags för ”garneringen”. Först var den kraftiga magic wand-vibratorn. Jag välte över på rygg och började med att smörja dess drygt 6 cm stora huvud genom att trycka in det i mitt drypande blöta sköte. Det gled trots sin storlek in och ut utan problem, och trots att den var avslagen var jag nära att komma av sensationen. Men skötet var inte mitt mål för den, utan jag lät den glida ned till min anal och började långsamt trycka in den. Det tog ett par minuters arbete av smärta och njutning innan huvudet till slut gled in helt och slutmuskeln slöt sig runt dess smala, flexibla hals. Även om den satt stadigt så säkrade jag den ändå med ett par buntband runt dess handtag och mina fötter. Det gjorde att den inte hade en chans att komma ut men grävde runt inne i mig så fort jag rörde benen och fötterna det lilla jag kunde. När jag tippade tillbaka till sittande så ruckade det stora huvudet runt i min tarm så att intensiva vågor av njutning svallade i mitt underliv och mage.
Huvan var nästa dekoration, och även om den skulle göra de sista dekorationerna svåra så ville jag ha den klar så att jag kunde göra de riktigt smärtsamma tilläggen snabbt så att jag inte hann ångra mig innan jag oåterkalleligt låste fast mina händer. Innan jag började med huvan kontrollerade jag en sista gång var klämmorna fanns. Jag njöt av lukten av läder medan jag passade in den stora penisformade pluggen i min mun, trädde resten av huvan över mitt ansikte och huvud och snörde åt den tajt. När jag hade knutit snörningen och dragit åt huvans rem runt min hals, så att den även blockerade snörningens knytning, så säkrade jag den dessutom med ett buntband genom remmens hällor så att jag inte kunde få av den utan avbitaren för buntbanden. Huvan var kraftigt vadderad och den enda öppningen var en andningstub genom pluggen, som dessutom fungerade som en effektiv ljuddämpare, så att jag varken kunde göra mycket till ljud, se, höra eller känna lukt med den på. Efter en stund blev den dessutom rena bastun så att jag kunde känna svett sippra ut under halsremmen.
Med huvan säkert på plats tog jag ett så djupt andetag jag kunde genom pluggen och tog itu med klämmorna. Jag stålsatte mig men stönade och kved ändå kvävt medan jag satte en smärtsam limklämma på vardera inre blygdläppen, sedan 5 på vardera yttre blygdläppen, tätt sida vid sida. De tyngdförsedda klämmorna på de bundna och halvt stumma bröstvårtorna gjorde inte så ont att sätta på, och min hopbuntade position gjorde att halvkilostyngderna hängande från dem delvis vilade på golvet framför mina anklar. Den sista klämman, på min bundna, svullna klitoris fick mig dock att skrika högt men kvävt till nästan ohörbarhet bakom huvans effektiva munkavle. Även tyngden från den vilade dock mest på golvet, annars är jag inte säker på att jag hade kunnat förmå mig att fullfölja. Det allra sista var att slå på den stora vibratorn i min anal innan jag låste mina händer i handbojorna högt upp på min rygg, efter att som vanligt närmast reflexmässigt kontrollerat att nyckelhålen var vända mot mina händer så att jag kunde komma åt dem när jag väl hade nycklarna.
Den intensiva smärtan från min klitoris avtog efter en stund när den domnade av klämman, men de kraftiga vibrationerna från min anal spred sig och höll känslan från både den och blygdläppsklämmorna vid liv, i en mycket intensiv blandning av smärta och njutning. När jag började kasa mig mot köket och den hägrande första delen av min frihet blev det mycket värre då tyngderna från både bröstvårtsklämmor och klitorisklämma släpades över golvet och slet i sina känsliga ankarpunkter. Trots att jag snyftade av den olidliga smärta så hade jag ändå upplevt 3 intensiva och smärtsamma orgasmer innan jag nådde hörnet av köket där jag hade arrangerat nycklarna.
Utan grepp om tiden och utan hörsel hade jag ingen aning om nycklarna fallit än, och att känna runt efter dem med händerna oanvändbara var en utmaning. Då jag inte kunde känna dem med mina ben eller skinkor när jag kasade runt så kunde jag inte annat än vänta och försökte placera mig så att jag borde känna när de föll ned på mig. Efter en lång stund av kinesisk vattentortyr, med iskallt vatten från timerns smältande is droppande på min rygg, ytterligare 2 orgasmer, mer njutning och mindre smärta nu när jag satt still, och en desperat sökomgång till när jag var övertygad om att de måste ha fallit men jag missat det, så kände jag till slut nycklarna studsa mot min rygg och vidare ned på golvet. Det tog mig ett antal smärtsamma försök att tippa över på rygg för att nå nycklarna och tillbaka igen innan jag till sist höll i nycklarna och efter en del fumlande lyckades låsa upp handbojorna.
Det ”enda” mer jag kunde få av var klämmorna, och det var som vanligt mer smärtsamt att få av den än att sätta på dem. Smärtan när jag tog bort klämman från min klitoris var så intensiv att jag skrek i falsett i säkert närmare en minut, nästan ohörbart genom huvan, blev alldeles kallsvettig och trodde att jag skulle förlora medvetandet. Klämmorna på bröstvårtor och blygdläppar var också intensiva och fick mina tårar att rinna men ändå inte i närheten av klitorisklämman. Just det momentet, att tvingas tillfoga mig själv smärta medan jag är mer eller mindre fri, är nog det jag tycker sämst om med självbindning, jämfört med när någon annan gör det medan jag är hjälplös att förhindra det.
Färden tillbaka till sovrummet var ansträngande men betydligt lättsammare, med fria händer och utan de djävulska klämmorna. Huvan var inget egentligt hinder då jag kunde vägen utantill i sömnen om så behövdes. Jag hade lämnat vibratorn på och hann med ännu en orgasm på tillbakavägen men inte alls lika intensiv som de jag fick med klämmor och riktigt hjälplös. Väl tillbaka i sovrummet blev det litet problem att få tag på avbitaren till buntbanden som låg så högt att den var utom räckhåll för mig i mitt ännu hopbuntade tillstånd, men med litet envishet och uppfinningsrikedom (magnetfiske utan syn kan vara ganska utmanande) löste det sig. De små buntbanden runt min överkänsliga klitoris och mina misshandlade bröstvårtor var närmast tortyr att få av, om än inte riktigt lika illa som klitorisklämman, medan resten var ganska enkelt.
Jag var stel och kroppen värkte, det sved i klitoris, blygdläppar och bröstvårtor, jag hade ilsket rödvioletta ränder efter buntbanden runt bröst, ben, fötter och tår, och jag var utmattad och urvriden, men kände mig ändå lycklig och mycket till freds när jag sjönk ned i ett varmt bad. Jag somnade där och vaknade av att vattnet var iskallt och min mage skrek av hunger en bit in på kvällen. När jag var färdig med middagen var det så sent att jag inte hade en chans att få klart det här blogginlägget om lördagens självbindningssession innan dagen var slut, men då det är det enda jag är missnöjd med idag så kan jag inte säga annat än att det har varit en bra dag för mig.