Ännu en arbetsdag är avverkad och det är dags för litet distraktion och belöning. Jag är nere i kontorsförrådet i källaren, reglementsenligt klädd i kjol och högklackat, utan trosor och med min chef för kvällen, tärningen ”Master Dice”, redo att kommendera mig.
Första tärningsslaget är 2, så bara 2 saker att arrangera inför hemfärden, vilket känns som en liten besvikelse. Nästa är ännu en 2:a, så jag knäpper lydigt upp blusen och lyfter ut brösten ur BH:n så att jag kan fästa de hårda japanska syklämmorna (klöverklämmor) på de redan av förväntning hårda bröstvårtorna. Jag belönas med eggande smärtilningar genom brösten medan jag låter käftarna slutas runt de känsliga knopparna och sedan får dem att skifta medan jag försiktigt återställer brösten i BH:n. Det sista tärningsslaget är en 4:a, så jag drar upp kjolen till midjan, blottar mitt rakade, fuktiga sköte och binder ett rep stadigt runt midjan, knyter det bak, drar det ned tajt mellan mina skinkor och hårt upp fram mellan mina blygdläppar innan jag knyter fast det stadigt vid midjerepet fram och rättar till min kjol.
Medan jag sakta lägger ned tärningen och mina trosor, stänger väskan med de oanvända repen, dildon och analpluggen, och tar på mig kappan försiktigt för att inte provocera bröstvårtsklämmorna mer än nödvändigt, så låter jag blicken svepa över rummet. Atmosfären med de massiva betongväggarna och den tunga ståldörren, som en cell eller dungeon, tilltalar mig fortfarande, men det är ont om både utrymme och bra fästpunkter i det kala men belamrade rummet. Men det är inte tid för storslagen planering nu utan dags att ta sig hem för fortsättningen och avslutningen på kvällens självbindning.
Resan hem var egentligen ganska händelselös. Bröstvårtorna gjorde sig påminda i stort sett hela tiden jag var i rörelse när kappan gnuggade över och ruckade på dem och klämmorna, skickande små ilningar och vågor av smärta. Grenrepet balanserade mig mellan smärta och stimulans då det tryckte på, gnuggade och skavde mina känsligaste och mest erogena delar. Som vanligt kände jag små pirrningar av förnedring av att vars ute bland folk på det sättet, även om de inte kunde veta hur jag var arrangerad under de prydliga ytterkläderna.
Jag kom hem utan incidenter, klädde av mig naken och lät ”Master Dice” ge kvällens sista order, om min eventuella stimulans under den avslutande självbindningen. Det blev en 5:a, vilket innebar en vibrator tejpad mot min klitoris, eller snarare mot grenrepet över min klitoris, på låg intensitet. Jag kände både litet lättnad och besvikelse. Lättnad därför att min klitoris redan var ganska öm efter grenrepets skavande och behövde litet mild behandling, men besvikelse just därför att det blev så ”lagom”.
Efter viss övning och erfarenhet så arrangerade jag den avslutande bindningen ganska snabbt och stod snart uppe på min piedestal i form av en bibliotekspall, med kvällens ”dekorationer” och högklackade skor ännu på plats, snaran med säkerhetsfäste stram runt min hals, vibratorn surrande mellan mina ben med vibrationerna dämpade av det tajta grenrepet mellan den och min klitoris, anklarna hoplåsta med tajta polishandbojor av stål och händerna låsta högt upp på min rygg med samma sorts bojor. Nu kunde jag bara vänta på den mycket ungefärliga entimmes-timern som skulle ge mig nycklarna till min frihet.
Den hjälplösa och förnedrande situationen tillsammans med vibratorns ihärdiga stimulans byggde sakta upp min kåthet, och som oftast började fantasier om värre situationer snurra i mitt huvud och hjälpa till att bygga upp kåtheten. Det tog ändå tid innan jag nådde den första orgasmen, och den var visserligen behövd och tillfredsställande men inte särskilt intensiv eller himlastormande. Men vibratorn fortsatte sitt outtröttliga arbete i mitt sköte och jag kände att jag var nära ännu en orgasm när nycklarna plötsligt föll, deras kedja studsade med ett rassel mot mitt huvud innan de fortsatte och landade med en krasch på golvet.
Under den stund det tog för mig att få tag på nycklarna med hjälp av snöret från dem till takfästet och passa dem i handbojorna så kom den annalkande orgasmen allt närmare. Jag var inte riktigt där när jag hade befriat händerna, men jag dröjde medan jag ruskade liv i de stela axlarna och armarna, greppade bröstvårtsklämmorna och precis när smärtilningarna från deras skiftning hjälpte vibratorn att till slut tippa mig över kanten igen så lossade jag klämmorna. Orgasmen som svepte över mig dämpade den skarpa smärtan när cirkulationen i de misshandlade bröstvårtorna återvände samtidigt som smärtan gjorde orgasmen betydligt mer intensiv än den tidigare orgasmen.
När orgasmen klingat av gick det snabbt att befria resten av mig, men jag kände att jag behövde litet tid att smälta kvällens upplevelser innan jag skrev färdigt den här rapporten, så jag tog ett ganska kort bad och åt middag först.
Jag kan inte förneka att kvällens session blev en besvikelse. Den var inte alls lika intensiv eller upphetsande som de flesta tidigare. Det finns nog flera anledningar till det. Dels är inte jag någon maskin som alltid reagerar på samma sätt, dels fanns det andra distraktionsmoment och jag kunde t.ex. inte ägna tid under arbetsdagen till att bygga upp upphetsning och förväntningar genom att tänka och fantisera runt sessionen i förväg, dels var kvällens uppdrag litet ”fattiga” och varken bröstvårtsklämmor eller grenrep i sig är jättehett för mig även om de kan vara bra kryddor tillsammans med annat, och dels var jag kanske fortfarande litet urlakad efter gårdagens betydligt mer intensiva och eggande session.
Jag är ändå glad och litet stolt över att jag genomförde sessionen till slut. En av idéerna med de här sessionerna och ”Master Dice” är just att de ska ge mig den där känslan av tvång och hjälplöshet som jag behöver, älskar och som kan tända mig otroligt, och det fungerar inte om jag tillåter mig att backa ur så snart det tar emot litet. Och om alla sessioner vore bra så vore det svårt att verkligen uppskatta de som är riktiga toppar. Så, det här är inget som kommer att avskräcka mig från fler självbindningssessioner och träffar med ”Master Dice”.